From Island to Island

–

Bonniers 1947
Page 5, Original in Swedish
“Göken gal. Sandkorn efter sandkorn pärlar nedför sluttningen. Ruvande ligger stenarna över sina skuggor.

Sittande på den till hälften illanddragna, till hälften undervattenytan liggande båtens stäv, blickar jag över havet.

Å, denna ö vid horisonten, flimrande i solgasset, med  vit lysande strand!

Vit, vit smälter solen i havet.

Bara skymningen flyttar ön närmare mig, så ror jag över dit.

Bara båtens stora sår läks, så ror jag dit över. Bara jag hittar nya åror (de gamla tog stormen), 

så ror jag över dit.

Bara jag kommer till kraft igen, så ror jag dit över.

Page 6, Original in Swedish

Det tog mig ett helt liv att återhämta mig från födseln. Jag revs upp utan mina rötter ur denna jord, som jag sedan ständigt återsökte, men aldrig fann. I begynnelsen var allting ett enda skri, en enda smärta, en enda försakelse, ett enda öppet sår. Men sedan slöt sig såret till ett känsligt ärr, som kunde bryta upp om man rörde vid det. Ännu senare läkte det så bra att det knappt syntes mera; men det blödde innuti, det blödde inåt. 

Allt jag gjorde i detta liv var att söka efter symboler för denna jord som ägde mina rötter.”

Förlag, year
Page x , Original in German

insert text in German…..




Page x , Original in German
insert text in German…..

Auto Translation English

“The cuckoo calls. Grains of sand roll down the slope. The rocks lie brooding over their shadows. Sitting on the bow of the boat, half pulled ashore, half submerged, I gaze out over the sea.

Oh, that island on the horizon, shimmering in the sun, with its white, shining beach!

White, white, the sun melts into the sea.

As soon as dusk brings the island closer to me, I will row over there.

As soon as the boat’s large wound heals, I will row over there. As soon as I find new oars (the old ones were taken by the storm), 

I will row over there.

As soon as I regain my strength, I will row over there. (Page 5)

It took me a lifetime to recover from birth. I was torn from my roots in this earth, which I constantly sought but never found. In the beginning, everything was one cry, one pain, one abandonment, one open wound. But then the wound closed into a sensitive scar that could break open if touched. Later still, it healed so well that it was barely visible anymore; but it bled inside, it bled inward. 

All I did in this life was search for symbols of this earth that owned my roots”. (Page 6)